Peter Jöback
Jag blundar i solens sken
Jag blundar i solens sken
Den strålar så vit och ren
Och jag vågar säga att jag är lycklig

Det är så lätt att vandra vill
Man lär sig mörkret utantill
Och ensamheten nämner en vid ens namn
Ett hjärta blir som ett hotell
Dom checkar ut där varje kväll
Och ingen kvar som håller ut sin famn

Det finns en mening med allt som sker
Nånting som händer man inte ser
Och nu förstår jag att natten har ett slut

/Refr/Jag blundar i solens sken
Den strålar så vit och ren
Och jag vågar säga att jag är lycklig
Har gått över frusen jord
Berövad mitt enda ord
Men glädjen som börjar gro
Gör mig lycklig
Så lycklig

Jag lärde mig vad längtan va'
Och trodde det var bara jag
Som bar omkring en bottenfrusen själ
Och tystnaden fanns där var dag
Jag tror den inte visste att
Jag en dag skulle kunna ta farväl
Åh, det finns en mening i allt som sker
Om man kan se allt som livet ger
Och man förstår att natten har ett slut
/Refr/

- Så när jag tänker tillbaka, det är så lätt att gräva sig fast i dy
Och känna att livet egentligen pågår någon annanstans
Där man aldrig har varit eller
Aldrig ska ska få komma till, aldrig
Fast i en frost
Fast allt är så enkelt
Bara här och nu

/Refr/

Jag känner värmen mot min hud
Det kan bara bli bättre nu
Och jag är här och lycklig i solens sken
Mitt liv är här, mitt liv är nu
Det är mitt enda levnadshjul
Och jag är här och lycklig i solens sken