[MARIUS]
Inga ord kan lindra sorgen
Och den smärta som jag har
Tomma bord och tomma stolar
Inga vänner har jag kvar

Här fick våra liv en mening
Det var här som elden brann
Här vi sjöng om morgondagen
Om en värld vi aldrig fann

Vid det bordet, där vid väggen
Föddes världen än en gång
Och vi stod och sjöng tillsammans
Och jag kan höra dem!

Varenda ord i våran sång
Det va' en sista natt kvar't

På en enslig barrikad, en gång
Kan ni någonsin förlåta?
Ni fick dö och jag är kvar
Vilka ord ska lindra sorgen
Och den smärta som jag har?

Jag ser ansikten i fönstren
Det är skuggor som jag ser
Tomma bord och tomma stolar
Vi ska aldrig träffas mer!
Kära vänner och det jag visste
Vad ni offrade er för

Tomma bord och tomma stolar
Och en sång som ingen hör