Niklas Strömstedt
Sista Morgonen
Du kom till mig. Våren var som vackrast, när du kom till mig
Om jag vetat det jag vet nu, när du fanns hos mig. Nu är det försent
Förälskade satt vi på balkongen och berusade
Vi delade en flaska till och älskade varandra till sömns
Och när vi vaknade var rummet ljust och gatan utanför var lika full av liv och rörelse som jag
Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung
Du hade en gitarr och jag spelade, du dansade
Den sommaren. Vi åkte ut på Lidingö och hem igen
Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö
När hösten kom sa du att nu känns det som det börjar om
Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog
Men det händer att jag går förbi huset som du bodde i
Det händer att jag ser dig då och då
Vi trodde att vi fattade. Vi blundade och skrattade
Vi tog allting vi kunde få. Jag undrar vad vi tänkte på
Den morgonen. Jag minns dig där i fönstret sista morgonen
Det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi