Troligt är att du:
En äldre blekfet kock
Ger dig ut i vimlet
Klistrande dagens matsedel å storstadens murar

Och det skulle framstå klart
Att gårdagens meny är helt oförändrad
Kanylen sitter säkert förankrad i rockuppslaget
Apan klänger på axeln
Svetten pärlar kallt
Vad fick du syn på nu? Polisbil?!
Åja, evighet, ditt namn är Paranoia

Här är en öppen yta
Det är sängarnas torg
Så glid iväg, min vän, ropandes:
"Kommer ni nu då I bängar?!"

Kvällen faller sakta
Dags att tända upp
Göra en lösning
Rörande runt
Kristallen den fina i glaset

Sprutan är en raket!
Du är en lerig åker
Allting fastnar där
Ingenting dyker upp ur intet
Liknar en stridsgas
Du kommer att höra röster
Väggarna rör sig mot dig
Telefonen är trasig
Du går ut
Kanske träden ger lindring och svalka?

Möjligt är att du:
En fattig, blekfet kock
Stannar upp i vimlet, skrikandes:
"Hej! Är inte det den rätta lösningen?!"