[Vers]
En gång var jag din egen fakir
Då stack jag mig i kroppen
Då fick jag in dig i mitt revir
Och det var toppen
Jag stack en nål igenom min kran
Och en igenom benet
Sen gick jag och du ut på stan
Och uppehöll skenet

Jag låg på spik var eviga natt
Jag sov högst fem minuter
Och på din fråga svara´ jag matt: "Åh, vad jag njuter!"
Jag slet och rev i min arma kropp var gång du ville se mig
Men plötsligt sprang jag opp och skrek: "Stopp! Nu får du ge dig"
Hehe

Det gjorde jag, min själ och min kniv
Och sade: "Låt mig vara!"
Jag é inte särskilt rädd om mitt liv, men undrar bara:
Vad kan det vara för mening uti att livet totalt förpesta?
Den gropen ramlar jag inte i
Varsågod, nästa