Polaren Pär är ganska trasig;
Hela hans värld har gått itu
Han tror sig ha sett ett flygande tefat
I Lördagsmorse kvart över sju
Han tog en tur på Jungfrufjärden
Vinden var fin. Och focken slog
Plötsligt blev allting tyst i världen
Vågorna sjönk och vinden dog

Allting blev laddat, konstigt och farligt
Märkliga dofter steg ur sjön
Rodret satt fast. Helt oförklarligt!
Till råga på allt blev solen grön!
Och det blev tystare än själva döden
Något gled in i vår atmosfär
Slocknad var vinden, solen och glöden
Nu är det klippt, tänkte jag, sa Pär

Ingen idé att lämna skutan
Inte en käft på sjön mer än jag
Varenda sträng sprang av på lutan
Radion dog (och det var ju bra!)
Stel som en pinne, andandes bara
Satt jag på toften tung som bly
När något som jag ej kan förklara
Flög in i Jungfrufjärdens sky
"Men jag kan säga dig så mycket
Att det var höljt i silverglans
Det var ett himmelens sanna smycke
Som över Jungfrufjärden fanns
Och jag blev kall och min själ blev naken
För detta föremålets skull
Varenda gång jag tänker på saken
Måste jag gå och supa mig full!"

Envoi:

Medborgare, vem kan förklara?
Vem kan slå huvudet på en spik?
Polaren Pär kan inte svara
Annat än termer av ren mystik
Säg, var det efter, eller före
Pär tog sig några jamare?
Den som öron har, han höre
Den som har ögon han kan se...