Jag föstes in på en krog, jag trycktes ned på en stol, och någon tände lamporna
Jag sprätte till som en fisk, jag fick slå i mej en whiskey för att samla tankarna
För på den ljusa estraden var det rena paraden av ett sällsamt galleri
Ja, det var idel bekänta från gamla tider som runnit förbi

Där vid pianot satt Rita, jag fick se Juanita stämma elgitarrerna
Evelina tog basen, Uffe Brännare gav sej på dom blanka trummorna
Och sedan samlades kören: där stod tre musketörer och den likbleka Julie
Johnny Boy räkna in, och se'n sjöng dom sin gräsliga melodi:

Vi är odödliga, alla odödliga!
Du har skapat oss, tack lille vän!
Vi blir äldre än du, mycket äldre än du
Det man gör överlever än själv

När jag gick hemåt i natten var jag lite i hatten så jag tänkte alldeles klart:
Dom har ju fullständight rätt, det kan va värt lite svett att prestera nå'nting bra
För trots allt har man et val; Man kan va' fast eller hal, man kan va' ärlig eller falsk
För en dag är det för sent då får dom andra bedöma dom sidor man haft

För vi är odödliga, alla odöliga
Alla finns vi en minnenas kväll
Och den blir äldre än vi, mycket äldre än vi;
Det man gör överlever än själv