Hos Renèe Chardier
I byn St-Jean-de-Luz
Vid foten av Pyrenèerna
Brinner jämt ett ljus
Hon har tänt det en gång
Och hon håller det vid liv
Tills man skriver henne och lämnar bud
Att jag gått min sista strid
Hos Renèe Chardier
Kan jag alltid finna tröst
Och om hon anser att jag förtjäner det
Får jag plats vid hennes bröst
Men hon ställer krav
På mitt mod och min konsekvens
Och på min trofasthet mot dom ideal
Jag haft när ljuset tänts

För hon har stridit själv
Hon har kämpat själv
Hon har mist sin man I ett krig
Sina söner sänder hon från land till land
Varhelst hon ser en helig strid

Hos Renèe Chardier
Får jag vin på Första Maj
Och om kvällen ber hon om sångerna
Som bor I min gitarr
Hos Renèe Chardier
Får jag kraft att stå emot
För Renèe Chardier är som livet självt
Där det flyter fram I mitt blod