Kom kättare, kom syndare
Med svagheter och fel
Men som ändå vågar stå för vad ni är
Jag biktar mej för er i natt
Jag söker mej till er
Jag vill alltid våga säga vad jag ser
Jag är en man med brister
Men jag söker sanningen
Och det är mer än man kan säg om hymlarna
Så när bomberna faller
Över Palestinas barn
I tältlägren i södra Libanon
Då står jag mitt i kyrkan
Och frågar hycklarna
Vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång

Kom säg mej nå't om skökorna
Som alla trampar ner
Men som bara tar betalt för vad dom ger
Och vad tycks om moralisterna
Som skräpper med sin dygd
Och själva lägger sej för ställning och manér?
Skall slinkan gå med näsan
I backen i sin skam?
Det finns ju värre slampor än hon känner till
Ja, en förfinad socitetsmadam
Är ett kostsamt värmekrus
För hon förväntar sej ett drönarliv i lyx
Och när glöden har falnat
Och basarerna tar vid
Får försörjarn gå till horan för en kyss
Kom se på journalisterna
På samhällsgisslarna:
Många av dom plottrar bort sin möjlighet
Ja, vad får jag för pultronerna
Som fläckar spalterna
Med byskvaller och annan harmlöshet?
Vars enda ambitioner
Är en byline och en lön
Och ett stambord där Det Vackra Folket finns
Medan andra bryter ryggen
I jakt på sanningar
Som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion
Ja, till dom sista vill jag säga
Innan tystnaden tar vid:
Vi behöver folk som fattar sin mission!

Kom se dom gamla vännerna
Som börjat tackla av
Inför tidens tjat om "opolitiskhet"
Ja, det är möjligt det är inne nu
Med kramvänliga ord
Med mjukisar och "objektivitet"
Men hur skall en sleten gruvarbetare
Satsa på "livskvalitet"?
Hur skall en ensam mor "förverkliga sej själv"?
Nej, politik är inget mode
Ingen "ball och trendig grej"
För dom flesta är det en livsnödvändighet
Och dom fjantar som kan unna sej
Att "satsa på sej själv"
Dom ger väl fan i resten av vår mänsklighet!
Kom ni som ockuperar
Fabriker och kontor
När dom sliter själva brödet ur er hand
Och kom ni som vågar fjättra er
Längs järnvägsrälsarna
För att stoppa Homoslyrbesprutarna
Kom ni som demonstrerar
För nedrustning och fred
Kom ni som slåss för daghemsplatserna
Och kom ni som orkar kämpa
För dom som ska ta vid
I en tid då man är rädd att skaffa barn
Ja, till er vill jag säga:
Denna sången är till er!
För ni är dom enda hjältarna vi har!