Björn Afzelius
Nio liv
En gång körde jag rally på fyllan
Bland Italiens hisnande berg
En gång sprängde dom Towern i luften
Just som jag hade gett mej iväg
En gång drev jag iväg ut mot havet
När jag övade simning en natt

En gång jumpa' jag rakt över Sundet
För att rädda min älskade katt;
Jag var galen, men galen har tur

En gång ramla' jag ut från balkongen
I en snöhög dom just skottat upp
En gång börja' det brinna i skogen
När jag letade myror med lupp
En gång kröp jag iväg ur en skrothög
Som en gång hade liknad en bil
En gång fick jag en huggorn i stöveln
När jag gömde mig för en polis;
Jag var galen, men galen har tur

Moster stönar och skakar på hu'vet -
Hon är så ängslig för hur det skall gå
Hon säjer: "Pojk, skall du aldrig bli vuxen?
Du är ju precis likadan nu som då!"
Men när jag ser dom jag kysste i skolan
Gå med kruspermanent och med hatt
Och när jag hör vad dom lär sina ungar
Så blir en gammal rebell lite matt;
För jag vill ha barn som en gång kan berätta
Om vad man skriver på sydfranska dass
Och hur man spränger casinon i luften
Och om att man aldrig bör veta sinplats;
Som är galna, ja, galna
Som får va' galna, för galna har kul!