Björn Afzelius
Jag går med dej
Nu när världen är förändrad
Och det gamla blitt historia
Och det är omöjligt att sia eller spå
Så står de åter på parnassen
De som lurade i vassen
För att se åt vilket håll det skulle gå

De som aldrig gjort ett handtag
De som aldrig tagit ställning
De som alltid bara brytt sig om sig själv
De som utnyttjar sin samtid
De som struntar i vår framtid
Har nu fräckheten att spotta efter dig

Men du som kämpade i vrede, du som kämpade av kärlek
Har ingen anledning att lyssna till de fegas gnäll
Du som kämpade för mänskan, du som kämpade för livet
Vet att det högsta man kan offra är sig själv

Ingen lovsjunger din framgång
Alla påpekar ditt misstag;
Det är priset du betalar för ditt mod
Men ett liv utan visioner
Katastrofer och passioner
Är blott ett liv som reducerats till ett ord
Så må du fortsätta att kämpa, må du slåss och protestera
Så länge orättfärdigheter får finnas kvar
Det är den tankevärld du tillhör, det är det enda du är till för
Det är det enda du kan skänka dina barn

Och till dig, som står på tröskeln
Och ska vandra ut i livet
Vill jag säja nåt som ska minna dig om mig:
Om du kämpar för de svaga
Om du kämpar för det sanna
Ska jag alltid gå vid sidan av dig