Herr Peder han gungar sig i kammaren in
Han kammar och krusar sitt hår
Så gungar han sig till sin kära fostermor
Och frågar vilken död han skulle få

Ja inte skall du ligga uppå sotö-sängen död
Ej heller bliva slagen uti krig
Men akta dig väl för böljorna de blå
Att de ej må förkorta ditt liv

Ja nog skall jag akta mig för böljorna de blå
Att de ej må förkorta mitt liv
Jag ska bygga mig ett skepp utav lättaste kork
Med master av al-fiskens ben

Men när de hade seglat uti fyrahundra dygn
Då började skeppet till att slå
Då bad å de alla till herren vår gud
Att de någon hjälp skulle få

Kaptenen som var en förståndige man
Han taladе förståndiga ord
Han sade låt oss kasta guldtärningen ombord
Så får vi se vеm som största synden haver gjort

Och första guldtärningen på sorgmodet rann
För dessa de sjöfarande män
Och lotten den föll på en Peder första gång
Vår älskade konungason
Och andra guldtärningen på sorgmodet rann
För dessa de sjöfarande män
Och lotten den föll på en Peder andra gång
Vår älskade konungason

Och tredje guldtärningen på sorgmodet rann
För dessa de sjöfarande män
Och lotten den föll på en Peder tredje gång
Vår älskade konungason

Ja nog är det jag som största synden haver gjort
Bland dessa de sjöfarande män
För kyrkor har jag krossat och kloster har jag bränt
Små flickor har jag narrat och stjält

Om någon utav eder skulle komma i land
Och min fostermor hon frågar efter mig
Så säg att jag bor uti främmande land
Och där bor jag ljuvligt och gott

Så tog de Herr Peder i hans ljusgula hår
Och kastade honom överbord
När Peder börjar sjunka börjar skeppet till att gå
Allt över de böljorna de blå