ULRIKA
Ni som gav mig gnisten
Den som tände elden
Där jag tänkte smida mitt svärd
Ni ger mig kraft igen

Elden som ni tände
Brinner i mitt hjärta
Snart är varje känsla förtärd
Er ska jag alltid tacka

Här, ett liv i skuggan utav mig
Här finns ingen framtid alls för dig

Aldrig min dotter
Ska du få lida
För att din mor är
Prövad och dömd

Aldrig ska min dotter hör symford skrikas
Bakom ryggen, tystas och förlikas
Det lovar och svär jag
Aldrig, ska min dotter få se ögon vika
Från sin blick som ogifta Ulrika
Ulrika i Västergöhl

Stövlarna som trampat
Knogarna som knackat
Minnena av dem ger mig mod
Det ger mig kraft igen

Ni som gav mig hatet
Det som alltid brinner
Hett och underbart i mitt blod
Er ska jag alltid tacka

Här, ett liv i skuggan utav mig
Här finns ingen framtid alls för dig
Aldrig, min dotter
Ska du få lida
För att din mor är
Prövad och dömd

Aldrig, ska min dotter få se ögon vika
Från sin blick som ogifta Ulrika
Den fallna, fick göra
Aldrig..
Aldrig..
Så som Ulrika i Västergöhl