En vind som skapar trettio graders kyla
Gör stadens gator tomma
Även husen verkar obebodda
En bild som får mig frysa in i märgen
Och vad som helst kan gömma sig därute
Då ser jag röda gardets vakter
När de samlas för att tända facklor
En eld som skrämmer vargar

Men kvinnorna på kyrkans slitna trappa
Som alltid satt sin tilltro till en bön
De håller sina radband
Och deras händer rör sig liksom vingar
I minnet ser de dansaren Nijinski
Han var den störste och en hjälte
Som de aldrig kunnat glömma
Och han är deras kärlek

I vintrar som setts av generationer
Har kvinnor med sitt handarbete
Suttit framför fönstren
Och drömmarna på Prospettiva Nevski
Är kanske att få se Igor Strawinski
Och projicerad på den nakna väggen
Visar man en film av
Eisenstein om revolutionen
Och vi studerade bak stängda dörrar
I sken av stearinljus eller osande små lampor
Och väntade med glädje att få tala
Om kunskapen vi alla borde inse
Och av min lärare förstod jag
Det är svårt att hitta
Soluppgången någonstans i mörkret