Det finns många som gör konster och krumsprång
För dom som har makten
Och det finns många som fjäskar för smulor
Ifrån dom härskandes bord
Men du valde din väg, du sjöng för dom många
Och du struntade i dom mäktigas löften
Och dom härskandes hot
Ja, Victor Jara, du gav ord
Åt dom fängslades längtan till frihet
Och åt dom plågades tro på en framtid
Där bara folket har makt
Och du gav styrka och mod
Åt dom förtrampades drömmar
Men mot dom rika och få
Sjöng du ut ditt förakt

Men om framtiden är som ett träd
Vi har planterat i jorden
Och ifall friheten är som den sprödaste
Sköraste ros
Måste vi väpna oss väl för att försvara det svaga
Vi måste värna det mot dom som vill krossa
Det som spirar och gror
Dom förtvivlade säger
Att döden är lika för alla
Men det är väl sannare att säga att man kan dö
På samma sätt som man har levt
Och att dö för förtjänst
Det väger lätt som en fjäder
Men att dö för sitt folk
Det väger tungt som en sten
Victor Jara, dina sånger ska eka
I gruvornas gångar
Och som fullmogna frukter ska dom skördas
Ifrån plantagernas träd
Som vajande säd ska dom bölja över fälten
Och som fiskar i vattnet
Ska dom fastna i fiskarnas nät
Ja, Victor Jara, Victor Jara
Dina sånger ska inte bli glömda
Från gitarr till gitarr ska dom spridas
Över stad och land
Dom ska vagga oss till sömns
När våra nätter blir långa
Dom ska marschera med oss
När dagen är här