Han sa, han var Napoleon
För att allt är ett och samma
Nu sitter han i ett gallerrum
Och säger att han är sin mamma
Och dom som försöker bota honom
Vill få honom att förstå
Att ingen mänska är mer än en
Utom Kungen, för Kungen är två
Judas från Kariot
Och timmermannens son
Spelar fia i en världsrymd
Mellan svarta stjärnors hål
Och den ende som får se dom
Är en perverterad sociolog
Som varenda gång han kommer hem
Förnekar vad han såg
Marie Pompadour blev känd
För sitt tal om syndafloden
Som när hon hade roat färdig sej
Skulle dränka hela jorden
Vi lär oss att förfasa oss
Och vi fördömer henne trots
Att ingen gör nå't åt dom skitiga vatten
Som kommer att dränka oss
Affärsmän och politiker
Tillfredsställer sin lystnad
Medan dom som tänker fem år fram
Belönas med hövlig tystnad
Och dom som försöker tänka sej
En annorlunda värld
Slåss sönder med batonger
Och gasas med gevär