I nattens nordanvind
Ett stål, ett skri, ett töckens lugn
Sprider sig fjärran kring
Aaah, aaah, aaah
Mossa tung och röd
En spegelbild i dolkens egg
Djupt i livets svalnande glöd
Aaah, aaah, aaah

Skridande i mörkret fram
Vedergällning med dystra fjät
Hämndens drottning i jungfruhamn
Av oförrätt hon ej förlät

Höstens löv likt hennes tårar
Faller mjukt i skogens stillhet
Månen är det enda vittnet
Till svarta änkans värv
Bröllopsklänning nu trasor grå
Av tidens tand till en själs fördärv
Hjärtats baneman är offret
För svarta änkans värv

Genom strilande regn
Följet vandrar lågmält fram
Mot sorgens dignande hägn
Aaah, aaah, aaah
Mot en kall svart jord
Sänks så kistan vördsamt ned
Under psalmens sista ord
Aaah, aaah, aaah
Minnena tynar ej, likt ett ärr de bestå
Att lindra svårmod kan jag ej mig förmå
Himmelen tröstar ej denna modstulna själ
Min djupa vånda blir mitt egna farväl

Mörkrets demoners gäckande kall
En bris av lättnad på nattens rand
Driven mot branten och plågornas all
Med kalla stålet uti min hand

Skridande i mörkret fram
Vedergällning med dystra fjät
Hämndens drottning i jungfruhamn
Av oförrätt hon ej förlät

Höstens löv likt hennes tårar
Faller mjukt i skogens stillhet
Månen är det enda vittnet
Till svarta änkans värv
Bröllopsklänning nu trasor grå
Av tidens tand till en själs fördärv
Hjärtats baneman är offret
För svarta änkans värv