Månen sänker sitt karga sken
Över sumpmark som slumra
Nattens spegel kall och len
I mörkret blänka och skimra
Genom skogen går de själar än
Som vila i bland sump och dy

Likt stoder mot dyster sky
Mången ensliger tuva
Under mossens gungfly
Svunna offer de ruva
Genom skogen går de själar än
Som vila i bland sump och dy

Himlens rodnad sen länge flydd
Likt de offer nu glömda
Vars gravar i vassens skydd
Ligga ryngda och dömda
Genom skogen går de själar än
Som vila i bland sump och dy

Än stå mossen i sorgens skrud
Mellan granar och tallar
Jämte månen ljusets brud
När gryningstimman nu kallar
Genom skogen går de själar än
Som vila i bland sump och dy