Förrädarna ska förlåtas
Den evigt förtappade tro
Martyrerna ska begråtas
Och gravarnas folk få ro

Jag minns bland de dimmiga bergen
I kylans och isens värld
Hur vår expedition sökte finna
Den lyckliga stadens folk

Och en av oss hittade dalen
Där den eviga staden låg
Men han kom aldrig tillbaka
För att tala om vad han såg

Så vi fortsatte drömma och söka
Och levde på getmjölk och gräs
Vår värld var ett vacuum av tårar
Och vi isolerades helt

Som i sömnen hörde vi larmet
Från människorna nedanför
Men dom luktade inte som vi
Så vi drog oss undan och sov

Vi väntade på Messias
Och seklerna kom och gick
Vår hövding predikade tålamod
Men orden var allt vi fick