Det var en gång en liten tös som av nyfikenhet
Gav sig sjutton på att lösa livets hemlighet
Och därför skrev hon in sig vid ett universitet
Men inte blev hon särskilt mycket klokare av det

Då började hon läsa vid lämplig fakultet
Filosofi och psykologi med stor beslutsamhet
Aldrig har väl någon läst med sådan våldsamhet
Men inte blev hon särskilt mycket klokare av det

Hon läste religion och praktiserade och slet
Som bönetimsutropare på närmsta minaret
Och det stod inte länge på förrän hon var profet
Men inte blev hon särskilt mycket klokare av det

Då lämnade hon allt och levde helt i ensamhet
I tio långa år på Himalaya med en get
Snömannen såg hon till men aldrig livets hemlighet
Så inte blev hon särskilt mycket klokare av det

Då greps hon av förtvivlan och i sin dysterhet
Tyckte hon att livet mest bestod av uselhet
Men hon gav inte upp, hon drack ett spetsglas LSD
Men inte blev hon särskilt mycket klokare av det

Då kastade hon loss i lössläppt sexualitet
Och varvade med sprit och knark i all oändlighet
Men bortsett från bevisen på en väldig fruktsamhet
Så blev hon inte särskilt mycket klokare av det
Hon fostrade sin barnaskara med hängivenhet
Och alla växte upp och gick på universitet
Och konklusionen som hon drog med anledning av det
Den var att detta troligen var livets hemlighet