Ja det var sena, sena kvällen igen
Och det var kroppar dans och dricka
Det var tanklösa små dockor
Med trendiga, övade ord
Och musiken var en billig genväg
Mellan pojke och flicka
Ja det var oklara små tankar
Ja det var filmernas metod
Och där fanns alla välpolerade, tomma plastartiklar
Som kunde kyssa fram ett litet samvete av dåligt slag
Och i rummet flög det litervis med doftande partiklar
Rosor, hyasinter, blå hallon och gummi, vanilj i ett andetag
Och deras bästa vän, deras bästa vän
Är en tv serie från Kalifornien

Och där fanns han den fruktade
Som ingen ville störa
Med sin spegelbild i minnet
Arga ögon och en allvarlig min
Och han gjorde aldrig nånting
Som inte Terminator skulle göra
Med en blick strax över andras
Fick han alla andra att se ut som små glin
Och han vandra' omkring i rummet
För att visa att 'Nu är jag här'
Och alla plastartiklar lossades gråta
Och stönade 'Det är han'
Och det blir gråt och skrik och torka på mascaran
När en plastartikel blir kär
Han slog ner nån stackars, ovanlig människa
För att visa vem som var en man
Och hans bästa vän, hans bästa vän
Är en häftig tv serie från Kalifornien
Och om du ville vara där
Och vara med om allt dethär
Här får du se till och passa in
Och se till att ditt huvud är tömt
För det är deras flykt från en verklighet
Som dom för länge sen har glömt
Och dom lever varje dag
Denna statuskrävande dag
För att låtsas glömma bort
Sina tankar om ett liv med moral
För dom vet att det är lätt att hitta sig själv när man är ett skal

Och nog fanns det väl dom som hade
Rätt så mänskliga värderingar
Men dom var ändå slavar under kyliga människors fysik
För dom känner inte trycket på stoppa statustävlingar
Dom beställer och köper kärlek till genvägars musik
Och den stora, fruktade mannen
Han träffade en annan plastartikel
Hon tyckte om hans sätt att visa vart skåpet skulle stå
Det var en ful kärlekskopia som en kronjuvel i nickel
Ja det var tvingade kyssar
För att uppfylla kravet om att vara två
Ja en livskamrat, en livskamrat
Som träffas ibland i varsin telefonautomat
Och allt jag skulle vilja säga är att lyssna på dig själv
För ingen vill innerst inne vara en färdiggjuten plastprodukt
Och titta inte på andra innan du tittar på dig själv
För då kommer du att känna på en bekant plastartikel-lukt
Och låt aldrig din bästa vän bli en tv serie från Kalifornien

Och om du ville vara där
Och vara med om allt dethär
Här får du se och att passa in
Och se till att ditt huvud är tömt
För det är deras flykt från en verklighet
Som dom för länge sen har glömt
Och dom lever varje dag
Denna statuskrävande dag
För att låtsas glömma bort
Sina tankar om ett liv med moral
För dom vet att det är lätt att hitta sig själv när man är ett skal
När man är ett skal
När man är ett skal