Lars Winnerbäck
Måste Vara Två
Har du hört om han som ränner på stan
Och är på jakt efter varma händer
Har du hört om han som alltid kommer fel
Hur han än stämplar och eftersänder
Han säger: Allting går att leva på
Men man nästan måste vara två
Han vet hur man dövar ensamheten
Han vet hur man kastar allt man har
Han vet hur man flyr från den här planeten
Men han vet inte hur man stannar kvar
Har du hört om han som bränner sina skepp
I samma stund som han fått dom att flyta
Om han som har ett fläck fritt liv
Men skulle dö för att kunna byta
Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet
Och säger: Det här är allt jag vet
Jag vet hur man dövar...
Han är för ivrig för att vända om
För dum för att förstå
Han är för ensam för att träffa nån
För snäll för att gå på
Har du hört om han som drömmer
Han som undrar och tänker
Han vill veta vad du gömmer
Men han bländas när det blänker
Han vill bränna som det bränns
När det steker och smälter
Han vill känna som det känns
När det rasar och välter
Det finns många skepp att bränna
Det är långt till varje strand
Han vill så gärna känna
Vill så gärna ro i land
Han vet hur man dövar