Jag kanske borde åka utomlands
Du säger att jag borde se mig kring
Men jag har inte tid med någon annanstans
Har inte lust med massa "någonting"

Jag vill se frost ur varje sommardagg
Jag vill se skymning mitt i rusningen
Jag vill se vimlet byta ytterplagg
Jag vill se löven byta färg igen
Du säger att jag har en liten värld
Men den är större än begär
Jag vilar under himmelen
I höst på min planet
Jag sjunger för mig själv
Fastän jag vet
Att sånt kan kallas ensamhet

Nu sköljer luften över sommardamm
Nu landar folk och allting återgår
Nu går passionen och blir allvarsam
Om någon sådan ännu återstår

Jag blev utan, men jag klarar mig
Det finns en park vid Söder Mälarstrand
Dit kan man gå en stund och vila sig
Man kan få nog av all panik ibland
Det är nojor och normer, neuros och rosa neon
Och tomma tal i telefon

Jag vilar under himmelen
I höst på min planet
Jag sjunger för mig själv
Fastän jag vet
Att sånt kan kallas ensamhet

Persiennerna dras ner
Det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer
En nattlig promenad
I en höstmörk stad;
Jag kan inte önska mig nåt mer

Så jag åker inte utomlands
Förrän vintern fäller slutridå
Här är ett skådespel i höstlövsdans
Som jag vill se varenda meter på

Du säger att jag har en liten värld
Men den är snygg och full av flärd!

Jag vilar under himmelen
I höst på min planet
Jag sjunger för mig själv
Fastän jag vet
Att sånt kan kallas ensamhet
Jag vilar under himmelen
I höst på min planet
Jag dansar för mig själv
Fastän jag vet
Att sånt kan kallas ensamhet