Nu sitter han och sjunger igen;
Skämt ur sin skrattande dvala
Och du ber honom tystna igen
Och låta händerna tala

Och han ler och förvandlas som pojkarna gör
När inget finns att teatra inför

Och han tror han är förälskad igen
Det är så mycket i skallen
Men när Du säger: God natt kära vän
Står Du påklädd i hallen

Och Du går och han krymper, som pojkar blir små
När dom är nakna med kläderna på

För Du
Såg mer än min fåfängs gitarr
Du slet av en dräkt av en narr
Och låt mina bjällror få falla

Som nu
När teater känns något befängt;
I gryning när krogen har stängt
Faller bjällror från alla
Men mörkret faller bittert igen
Så han skrattar med ljuset
Du gråter i tystnad igen
Med alla häxor i huset

Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
Gör att stjärnorna märks lite mer

Så, han sjunger sina sånger igen
Och Du ler åt hans iver
Och när Du säger; Det ljusnar min vän
Ja då sitter han redan och skriver:

Ljuset blir större när natten tar form
Och värmen blir mer värd i storm

Och Du
Tog del av min fåfängs gitarr
Du skratta' med enfaldens narr;
Två clowner som vråla' i natten

Som nu
När teater känns mer relevant;
När det enda är mörkt som är sant
Förstår jag dom flyende skratten