Lars Winnerbäck
Där elden falnar (men fortfarande gläder)
Du hade rätt, sångerna kom från andra länder
Vi möttes i ett underland och står på en perrong
Där allt förändras fast ingenting händer
Och skymningen är tidlöst vacker
Och jag skriver den från en stuga vid en sjö
Det är lätt att bli blödig och nostalgisk
Fast man bara bytt miljö
Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen
Vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster
Och sandade vägar under hjulen
Och vi visste ingenting om verkligheten
Ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar
Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng, du har vart kär
Och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dit, sen är man där
I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden
Jag har ingen lust, Jag fastnar framför tv:n när det skymmer
Att följa det livet och skynda mig hem
För att fylla på så mycket skåpen rymmer
Jag prata med en vän innan jag reste
Hon sa du måste alltid packa lätt
Som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett
Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp
Där elden falnar men fortfarande glöder
Vi kan inte färdas, bakåt i tiden
Och det skulle bara va ett steg tillbaka
Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min tjej
Det är så mycket som jag glömmer att bejaka
Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften
Och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är
Du är min vän, och stormarna i vår blir våra bröder
Våra fäder tacklar av nu, världen är vår
Där elden falnar men fortfarande glöder
Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder