Jag hörde från din vän
Att du lämna oss igår
Bland fotbollen, kalendrarna och snön
Att du aldrig sa adjö
Men vi hörde dig ändå
Du har väl alltid släpat runt din sista sömn
Och stan blev tyst och underlig
Den kommer säkert bli sig lik
Men det är som att den saknar lite ström

Jag ser en kö vid Marie Laveau
Och det är glest på Röde Orm
Och lindarna ser bara ut som gamla träd
Och jag följer taxametern
Och jag ser en horisont
Och en tunnel och ett ljus och allt det där
Det är så mycket som har hänt här
Vänner, fester, kärlek, barn
Vi söker och vi rymmer och vi längtar

Och vad man än ska tro om död och himmel
Du är nånstans, du är nånstans
Folk går på och kliver av
På gröna linjen söder ut
En trött och långsam vardagsandedräkt
Och det blir fredagskväll igen
En vanlig radhustacokväll
Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt
Jag står och ser vad du blir utan
Det är så tydligt det är så skört
Och det dånar som ett hav där under bron
Och jag minns den kvällen
När vi satt på lokal
Och du skrattade och grät på samma gång
Och du skulle bli farsa
Och du höll ett tal
Du sa jag kan inte, jag kan verkligen inte sånt
Annonser och blomsterbud
Och cirka plus minus noll
Och fasaden som har spelat ut sin roll

Och vad man än ska tro om död och himmel...

Jag hörde från min vän
Att du lämna oss igår
Bland tidtabeller och tunnelbanetåg
Att du aldrig sa adjö
Men vi hörde dig ändå
Vi var många här som kände och som såg