Lars Winnerbäck
Snö och marschaller
Ta mig ut iväg med vinden, ta mig långt ifrån där jag var
Jag reser vart som helst, på vilket sätt du vill, behöver inte veta vart vi ska
Bara långt långt ner i djupet, bara högt upp på nåt berg
Där man ser skogarna och längre bort än så, då ser du livet ändra färg
Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår
Det är snö och marschaller, grå snö och marschaller där vi går
Gör mig ung för första gången, gör mig gammal, klok och grå
Och gå med mig ut på plankan en gång till, det är kanske där vi måste gå
Bort från allt vi redan sett här, bort från allt vi redan gjort
Såg du vad små de blev, de stora städerna, allt som förut var så stort
Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår
Det är snö och marschallеr, grå snö och marschaller där vi går
Till de vackraste palatsеn, och kyrkorna och tornen, och till rälsen dit den ska
Där våren strömmar in och gråten väller fram, det är kanske där vi
Måste va
Ta mig ut iväg med vinden, jag är inte säker på nånting
Bara det som känns i hjärtat, inget mer, kom och blås mig kära vind
Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår
Det är snö och marschaller, grå snö och marschaller där vi går