Du talar om förtrycket
Men du själv är så auktoritär
När du mästrar mej med ett nyligen väckt intellekt
När Torbjörn gjorde rycket
Och vinden blev reaktionär
Skildes vän efter vän med sekt efter sekt

Vi stod med knutna nävar
När döden var ond och bråd
I jeans och rock från nån gammal camp uniform
Nu står jag vill och naken
Utan en röd liten tråd
I sol och stiltje, regn och blåst och snö och storm

Och allt som händer lär mej något, tänker jag så kavat
När jag är ensam med mej själv och goofar i min lya
Nog måste vi väl riva ner det gamla, käre kamrat
Så att det blir plats att börja bygga upp det nya

Du kan en massa dogmer
Och parollen i din musik
Är så fenomenalt radikalt svart eller vit
Du ger en briljant förklaring
På historiens dialektik
Med ett vokabulär som går hem i systemets elit
Och du säjer att mina sånger
Saknar en rak analys
Och bannar mej för bristen på alternativ
När jag är stäckt av ånger
Och känner mej knäckt och konfys
Är du så klok och fördomsfri och progressiv

Men allt som händer lär mej något, tänker jag så kavat
När jag blir helt privat och repar mod i min lya
Nog måste vi väl riva ner det gamla, käre kamrat
För att få en chans att börja bygga upp det nya

Du kan varenda lösning
Du vet varenda svar
Och talar om dej själv som den sanne marxisten
Du låter lika säker
Som en gång gamle far
Och lika rigid som min gamle magister

Du står där med din fana
Som en pater med sin stav
Och mässar för en församling som redan är frälst
– Tillsammans får vi styrka
Bakom appeller och krav
Men det begriper vilken profitör som helst
För allt som hänt har lärt dom något, eller hur kamrat
Men när jag lämnat tanken och lugnet i min lya
Är jag dubbelt tom och tyst och vilsen i kvadrat
För skiten sitter lika hårt under kläder som är nya