Ola Magnell
Blå Neon
Måla mej en ton när det skymmer
Med din saxofon
Ge mej en nyans när kvällen får färg
Av blå neon

Där käglor av ljus som slungats upp
Från avenyn
Sveper över skyn, leker med statyn
Som står där snällt

Och ser ut över gator av guld
Blå kostymer
Som rodnar av skuld
Till dom som trots allt
Har det sämre ställt

Att få komma ner på mina fötter nu
Är allt jag vill
Det finns ändå inga rötter nu
Att komma tillbaka till

En vind är ditt hem i den exil
Du blev beskärd
Din diffusa färd
Mot en bättre värld
Där isen smält
Och du grep efter fränder som fanns
Till din hjälp
I en dröm någonstans sen du väckts
Av en stämma som grät så gällt

Så målar mej en ton när det skymmer
Med din saxofon
Drömmen var en dröm och det finns
Ingen genväg härifrån

Där vindarna bor finns inget ont
Som slagit rot
Inget för och mot
Som har satt sin fot
Fast kriget gällt

I en värld full av mättnad och svält
Skåp som har
Packats och vält
Över dom som trots allt
Har det sämre ställt