Ola Magnell
Lucifer
Det klämtar till i drömmen
Och det klappar på min port
Jag far upp, mina dimmor är kompakta
Jag hör ekot av mitt vrål
Mitt hjärta bultar hårt och fort
Men min klocka tickar alldeles för sakta

Och det tiltar vilt och spränger
Efter nattens bombangrepp
Och jag nojar mej med bilderna från festen
Ena stunden är det nästan
Som man fått en lidnersk knäpp
Andra stunden kommer Belsebub, den besten

Och min fönsterruta skallrar
Av ett ständigt motordån
Är det bombplan, det låter så på brummet
Sista taggen gör en looping
Glöden landar mitt på tån
Planet störtar mot en vägg i vardagsrummet

Och ridån går ner för paus
Under bifall från en hop
Som bär med sej smärtan ut ur fadershuset
Just när allting börjat flyta
Drar dom ner dej i sin grop
Innan du har hunnit vänja dej vid ljuset
Och demonen i min mara
Som jag gnytt och ylat mot
Står och lurar bakom dörren i tamburen
Han finge gärna leva
Som en lycklig idiot
I naturen som dom andra vilda djuren

Han har lärt mej att gå undan
Och att känna självförakt
För att jag var feg trots goda föresatser
Han har lärt mej att förneka
Den jag är och det jag sagt
Och att droga ner mej mot smärtor och strapatser

Och en stjärna börjar blekna
Nästa dag har börjat gry
En av dessa dagar som jag får försaka
Ändå vill jag inte smita
Ändå vill jag inte fly
Om jag inte vet att jag kan fly tillbaka

För det är väl här det händer
Det är här jag har mitt liv
Sörgårn brann för längesen och tyst är tuppen
Och det är här jag måste
Bli mej själv och så förbli
Om jag så ska falla ner och dö på kuppen