Vi seglade bort genom natten, mot havet längs ensliga näs
Till tonen av virvlande vatten, och viskande, vajande gräs
Du satt vid min sida på loften, på vägen i vindarnas fång
Och vi lekte lustgård i doften, av pors och av tallskog och tång

Nånstans på den gungande fjärden, kom båten för långt ifrån land
Vi miste vår trygghet i världen, kompassen låg kvar på en strand
Du tryckte ditt bröst mot min bringa, och väckte på nytt mitt begär
Och risken för upptäckt var ringa, så långt ut från havsbandets skär

Det yrde av skum runt vårt roder, och efter en halv flaska dram
Blev jag din lyssnande broder, och det som var osagt kröp fram
Du såg inte mareldens glitter, och jag glömde bort min gitarr
Åh, seglatsen blev grälsjuk och bitter, svartsjukans makt är bisarr

Jag hade väl haft små väninnor, och din dolda lista var lång
Men jag valde bort vin och kvinnor, för att få dikta min sång
Jag sjöng för den blå oceanen, och kände mej märkvärdigt fri
Men inget blir dikt enligt planen, där känslan tar all energi

Vi seglade hem genom gatten, en man och hans tysta sylfid
Vi skrev våra tankar i vatten, och tappade känslan av tid
Och ropen från rolösa väsen, drev bort över vikar och vass
Och vi sökte länge längs näsen, efter en tappad kompass