Vackert sjunger den som längtar
Längtan skänker rösten ton
Och var kan man bättre längta
Än på järnvägens station
Läxor tunga är att lära
Tårar smärtar när dom fälls
Tåget tagit har min kära
Och försvunnit på sin räls

Men jag tröstar mig med sången
Ty den skänker hjärtat tröst
Sen du reste är jag fången
Av min egen vackra röst

Vackert sjunker den som längtar
Längtan hjälper sången ut
Men för oss som inte längtar
Blir det tröttande till slut
Du som fått all hans amore
Kom tillbaka hit med språng
Så vi slipper ha en dåre
Sjungande på vår perrong

Snälla som du som är hans kära
Sätt dig på ett tåg och kom
Hör hans sånger till din ära
Hur han plågar oss med dom
Vacker sjunger den som längtar
(Alltid sjunger den som längtar)
Det blir konst av allt han gör
(Av hur tragiska dom är)
Hela livet vill jag längta
(Vi står också här och längtar)
Jag vill längta tills jag dör
(Men vi håller käft om det)
Snälla du som är min kära
(Snälla du som är hans kära)
Stanna borta länge än
(Kom tillbaka i ett nu)
Rösten slutar kanske bära
(Så att rösten slutar bära)
Om du kommer hit igen
(Kom tillbaka snälla du)

Glöm stationen glöm perrongen
(Kom nu hit, han måste stoppas)
Glöm dom tåg som går till mig
(Ingenting får hindra dig)
Jag är mera kär i sången
(Låt din kärlek börja knoppas)
Än vad jag är kär i...
Dig!
(Han är bara kär i sig)