Lasse Stefanz
Sommar, höst, vinter och vår
Det finns ingen som tiden

Går orörd förbi

Sa min morfar och tittade ömt

Mot kvinnan som följt han

Sen ungdomens dar

Ett samtal, jag aldrig har glömt



Alla fåror bär tecken

Av kärlek och sorg

Som minnen av allt det som sker

När du blir till åren, förstår du det här

En upptäckt, som följs utav fler


Det finns gånger man undrar

Vad meningen är

Det finns stunder, man aldrig förstår

Men om kärleken lever

Så klarar man allt

Sommar, höst, vinter och vår



Han la handen på hjärtat

Och vände sej bort

Var det tårar jag såg på hans kind

Sa att livet min gosse, passerar så fort

Följ inte med minsta vind


Lika nyckfullt som vackert

Är ödet som slår

Ni kommer att träffas en dag

Det finns inga gränser

Längs vägen vi går

Det finns ingen oskriven lag



Det finns gånger man undrar…