Han kom som en virvelvind förklädd till en storm
Till den busshållplats där hon väntat så många gånger förr
Han sa: "Vart är du på väg?"
Hon sa: "Vart som helst"
Han svara: "Jag vet var det är, kom till mitt obebodda hjärta och se"
Åh, två ensamma själar bara föll i en famn
De hade inget val, som gjorda för varann
Två sargade hjärtan, vad skulle de göra
Ingen kunde ana att de en dag skulle höra

Sången de spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner som de hört förut
Sången de spelar när filmen är slut

Med nerdragen rullgardin, jacka ur telefon
Och de sökte varann och de rörde vid varandras sår
Båda med höften full av längtan, av törst
Och för några månader försvann all smärta som de bar i sina bröst
Sen blev det vardagar som bara kom och gick
Inte visste de då att det var livet som de fick
Och alla nätterna då det regnade bort
Framemot gryningen hördes en vilsen fagott

Sången de spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner som de hört förut
Sången de spelar när filmen är slut
Och ungen som skriker jämt. Vems tur är det nu?
Längs sömnlösa snårstigar kan en mänska så lätt bli ett djur
Vakna i vargtimman
Det enda de hör är dånet från långtradarna på motorvägen strax utanför
Han säger: "Var är livet, vad har vi gjort
Säg mig, hur kunde vi bli så gamla så fort
Den jag ser i spegeln kan inte vara jag
Måste vi slåss i veckor för att älska en dag?"

Sången de spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner som de hört förut
Sången de spelar när filmen är slut