Peter LeMarc
Fyra steg i det blå
Om jag sa, att jag inget kvar att ge
Som en slocknad, supernova
Och jag, inte ens har min lngtan kvar
Denna lngtan, som blst bort tomheten
Lyft mej varligt, fyra steg I det bl
Lyft mej hgt, lr mej g
Som nr jag faller fritt genom skyar
Fyra steg I det bl
Are det jag, eller allting hr utanfr
Som fr hjrtan, att bara blekna bort
Jag begr , jag begr inga underverk
Hr finns ingen som lovat nnting, men nd, hr mej
Fyra steg I det bl
Br mej lr mej att g
Som nr jag slpper fstet om botten
Fyra steg I det bl
Hjlp mej nu att hlla hrt I det jag tror p
Lt mej aldrig nnsin tappa tron
Det knns som jag urholkats, dag efter dag
Fyll mej igen, av en virvelvindvision
Fyra steg I det bl
Lyft mej hgt lr mej g
Och som I leendet hos en frmling
Fyra steg I det bl
Att kunna drmma, hgre n jag andas