Peter LeMarc
Bara när jag blundar
Jag hoppas denna sången når dig, att du kan höra orden
Var du nu än är, om så på andra sidan jorden
Kanske är det natt hos dig nu, kanske är det solsken
Du går runt i solglasögon fast du är som hösten
Om du kisar ut mot horisonten kan du kanske se mig
I en annan tid en annan plats där jag går bredvid dig
I ekot av alla stjärnor kan du höra hur jag sjunger
Det här är ett farväl till alla timmar och sekunder
Jag tänker sällan på dig
Ifall du undrar
Nästan inte alls, bara när jag blundar
Du är som försvunnen, i skymundan
Minns dig knappast, bara när jag blundar
Du var en vacker dröm men en dröm är en dröm likt förbannat
Och löftet om en möjlighet är vackrare än allt annat
Vackrare än verkligheten, sanningen och lögnen
Det ligger en sorts odödlighet begravd i själva drömmen
För du är inte nån man älskar, du är nån man saknar
Jag säger det till mig själv om och om igen innan jag vaknar
Jag tänker sällan på dig
Ifall du undrar
Nästan inte alls, bara när jag blundar
Du är som försvunnen, i skymundan
Minns dig knappast, bara när jag blundar
Två småungar i solen nånstans på andra sidan spegeln
Låt dem vara kvar där, låt dem hissa sina segel
Som fångar mellan dem de är och dem som de vill vara
Hur länge tror du dem står ut, du behöver inte svara
För jag bär mycket hellre läkta ärr än öppna sår
Så ingen avskedskyss, inget vi ses nångång innan jag går
Jag tänker sällan på dig
Ifall du undrar
Nästan inte alls, bara när jag blundar
Du är som försvunnen, i skymundan
Minns dig knappast, bara när jag blundar
Ahahaa bara när jag blundar