Pojken på vulkanen är ensam
Han sitter där ensam
När han blickar ner
Hans ögon, dom kan se hela världen
Och han tror att han äger
Allt det han ser
Människor där nere, dom pratar
Ett främmande språk
Som han aldrig förstått
Pojken på vulkanen, han längtar
Han väntar på något
Han redan har fått
Pojken har ett märke i pannan
Ett osynligt märke
Som ingen kan se
Han fick det redan när han var liten
Det skyddar mot svindel
Och allt ont som kan ske

När som helst
När som helst nu
Ska vulkanen vakna till liv
Och skjuta upp honom i rymden, mil efter mil
Eller begrava
Honom levande i lava
Och aska
Som en fossil
Pojken sträcker handen mot molnen
Han skriker åt månen
Att ta bort sitt flin
Pojken är så rädd för att somna
För då kan det komma
Ett dödskallegrin
Så pojken på vulkanen är vaken
Ser ut över taken
Ser ut över stan
Men pojken på vulkanen är blind
Kan inte se att han sitter
På en vulkan