Peter LeMarc
Alldeles söder om ingenstans
Jag sitter i ett väntrum, har en avtalad tid
Jag har gjort vad jag har kunnat, dagen är över och förbi
Jag ska inte stanna, bara på genomresa jag
Bland minnen och förvillelser och jag vet inte vad
Jag kom till den här världen som en klen och liten en
Jag var ett mycket ensamt barn, men blev ensammare sen
Alldeles söder om ingenstans
Alldeles söder om ingenstans
Ligger en nejd jag inte visste fanns
Alldeles söder om ingenstans
Jag minns en gång när solen sken så det inte fanns en sky
Du och jag gick tätt ihop med uppfällt paraply
Du sa du älskar havet, fast du aldrig sett dess slut
Och aldrig sett dess botten, ändå längtar du dit ut
Nån gång efter midnatt blev jag din bästa vän
Jag var aldrig säkrare än så nån gång igen
Alldeles söder om ingenstans
Alldeles söder om ingenstans
Ligger en nejd jag inte visste fanns
Alldeles söder om ingenstans
Det är samma regn som faller, kallt och hårt och rappt
Samma regn som håller mig vaken varje natt
Det spelar ingen roll just nu, vad du säger vad du gör
Sådana som jag skrämmer mig, jag vet inte varför
Så jag sitter i ett väntrum, i nåt sorts nattkvarter
Jag sitter här och väntar fast solen har gått ned
Alldeles söder om ingenstans
Alldeles söder om ingenstans
Ligger en nejd jag inte visste fanns
Alldeles söder om ingenstans
Jag är, alldeles söder om ingenstans
Alldeles söder om ingenstans
Ligger en nejd jag inte visste fanns
Alldeles söder om ingenstans