Skönt att finnas till
(Det som håller oss vid liv -03)

Det fanns en tid då fula flickor blev svanar
Och ensamma pojkar blev poeter utan ord
Vi var vid liv så länge som sommaren varade
Vi trodde vi strosade fram på välsignad jord
Hon var spröd och lite ladylik när hon kisade
Och omedelbar som bara en bortkomling kan
Och jag var en galning som hade nåt dolt att bevisa
Eller en blåögd gosse med en skugga som en man
Vi möttes utanför huset vid Engelska Hörnan
Hon sa: "Jag står i katalogen, du kanske hittar mej där"
Jag ringde samma kväll, hon svarade med sitt förnamn
Sen föll vi huvudstupa ner i ett grumligt begär
Hon frågade: "Är du säker på att du vet vad du gör, att du vågar?"
Jag svarade ja och log oförskräckt och stort
Så våra pappershjärtan brann med en flämtande låga
Men pappershjärtan brinner alldeles för fort

Och det var skönt att finnas till
När tiden verkade stå still
Och i luften som vi andades fanns en söt smak av vanilj
Nu vet jag inte riktigt vad jag vill
Men det var skönt att finnas till
På hennes hud fanns stigar bara jag fick beträda
En smal, blå åder i hennes liljevita lår
Min tunga gick längs hennes oupptäckta vägar
Mot en vallmoröd planta, som låg gömd i ett snår
Det fanns nånting hos henne hon aldrig förklarade
Under hennes leende låg ett obrutet sigill
Så när hon frågade, då kunde jag inte svara:
"För varje natt som försvinner, vill du ge mej en natt till?"
Vi låg i sängen i huset med den trasiga trappen
Hon baddade mina läppar med sin saliv och salubrin
Och hon viskade till mej, eller var det till natten:
"Din kropp är mitt bröd och ditt blod är mitt vin"
Jag såg inte korset då, som jag sen skulle bära
Nej, inga keruber uppenbarade sig
Jag tog bara det jag trodde jag hade rätt att begära
Orden hon sa blommade långt senare i mej

Och det var skönt att finnas till...

Jag ser ett par, dom går där nere i parken
Om jag är tyst kan jag höra deras hjärtan slå
Dom går där på den välsignade marken
Med sina drömmar odrömda kan dom aldrig förstå
Att när nån bytt ut låsen passar ingen nyckel
När sanningen ligger tung och naken i ens bröst
När man levt för länge, gråtit en gång för mycket
Kan man då lära sig att vila i sin törst?
Jag försöker gå tillbaka till det där huset
Fastän jag vet att det är rivet för länge, länge sen
Och ingenting finns där, varken hon eller jag eller ruset
Men jag längtar efter att få längta igen
Och det var skönt att finnas till...