Jag kom från timmerskogen
Denna julafton mulen och grå
Det var klent med sjöarnas isar
Och tungsamma mil att gå

Det var min debut i skogen
Ty jag var bara fjorton år
Och aldrig glömmer jag slitet
Vart än mina tankar går

Jag kände mig trött och hungrig
Där jag traskade fram i snön
Och till slut blev jag frestad
Att prova isen på sjön

Jag såg för mitt indre vår stuga
Och mormor och hunden Pan
Jag visste att mor skulle vänta
Med att tända vår julegran

Då var skymningen redan kommen
Och jag såg ej om isen bar
Men vad tjäner det till att fråga
När man inte får något svar

Då lyste plötsligt en stjärna
Iganom allt mörker och dis
Jag ser den än för mitt inre
När jag går över frusen is
Ty mormor satt därhemma
I vårt lilla ensliga tjäll
Hon hade tänt den stjärna
Som lyste min väg denna kväll

Den ledde mig fram över isen
Liksom en osynlig hand
Och än kan jag inte fatta
Att hag någonsin nådde land

Men ibland på min svåra vandring
Denom livets mörka snår
Så ser jag den julestjärna
Som lyste när vägen var svår