I Jamtlann, der trivs je som alle bäst
För der går'e lätt te læva
Å dagan dom e föjan som n fest
Om vårn då bjårskan sava
Då blomman kom opp å gaukjen gel
Å bonn vänn jorla mæ plogja
Då kynnan gaul å gjettran skvel
Å vill bortt på lauta i skogja

I buom skull geitmjalka kjeses jamt
Å ulla skull kales å spinnes
Te gjæra liman va knapusamt
Å stråman å teljan skull binnes
Mæn når de lei mot kvälla å timen va sein
Då gjekk kauken ut öve lauta
Når butausan sto på var senn stein
Å lokke heim småfi å nauta

På myrn de va svettut å hett
Å dagaman shlo mæ lia
Å rakstra holl eett å raka å brett
Imilla tuvom å via
I laom sav mæ mest som n stokk
Fast mya sjångle kring öra
Mæ lure in huvu ti n rokk
De va knafft man då shlapp mæ hör'a
Om vintren va snöu å kall lång
Så gjekk e no våra te mötes
Å spinnrokk å vevstol skull væ i gång
Å kreka skull mjalkes å skjötes
Å tånnbro skull bakas å korven vål gjortt
Å sänghalmen trösles mæ shlagun
Om laurdan skull vitgolve skures fortt
För sææn va're halgi ti stugun