Jag ser ett plan som verkar upphängt i det blå
Här nedanför rullar hjulen sakta på
Mot den enda plats på jord
Där jag känner att mitt hjärta kan få ro

Nu börjar jag min färd
Längs en lång och okänd väg
Den fästmö jag ska ta
Hon bor i Kammahav

Det är sant, min skjorta hängdes upp varstans
Där det fanns plats i en varm och öppen famn
Men det vore inte jag
Om jag ångrade nånting av det som var

Nu börjar jag min färd
Längs en lång och okänd väg
Den fästmö jag ska ta
Hon bor i Kammahav
Hon bor i Kammahav

Jag ser ett plan som verkar upphängt i det blå
Det svänger av och försvinner i ett moln
Om jag så fick en miljon
Jag skulle aldrig, aldrig nånsin gå ombord

Nu börjar jag min färd
Längs en lång och okänd väg
Den fästmö jag ska ta
Hon bor i Kammahav
Hon bor i Kammahav
Hon bor i Kammahav