[Vers 1: Jarl Kulle, Agnetha & Frida]
Jag är blott en man, en av många andra, svag till min natur
Vanlig skröplig man, ränderna går aldrig, aldrig ur
Helt normal och ändå svag och spröd
Kolossalt beroende av stöd
Det känns trist ibland att man bara blivit en man

[Vers 2: Jarl Kulle, Agnetha & Frida]
Jag är blott en man, en av många andra, ingenting med det
Vanlig skröplig man, man får bara ta mig som jag e´
Till en del är det naturens slarv
Att de fel jag har har gått i arv
Det står mycket klart jag är blott och gott en man

[Stick: Agnetha]
Man en stackars varelse har är nånting för sig
I bräcklig båt på livets strida älv
Du stöder dig på kvinnan som tycker synd om dig
Ja nästan lika mycket som du själv

[Vers 3: Jarl Kulle, Agnetha & Frida]
Jag är blott en man, en av många andra, ta det som du vill
Vanlig skröplig man, känner att jag aldrig räcker till
Till en del är det naturens slarv
Att de fel jag har har gått i arv
Det står mycket klart jag är blott och gott en man
[Outro: Jarl Kulle, Agnetha & Frida]
Na na na na na, na na na na na-na, na na na na na
Na na na na na, na na na na na-na, na na na
Till en del är det naturens slarv
Att de fel jag har har gått i arv
Det står mycket klart jag är blott och gott en man