Jag steg i land en juninatt
Med ben som knappast bar
Femti dar på havet
Och hela livet kvar

Nånstans var det ändå
Som jag hade hoppats på
Men så mycket tystare
Än jag nånsin kunnat förstå

Och jag höll mig kvar vid stranden
Men jag visste att jag måste iväg
Längre inåt landet

Jag köpte en häst som inte visste mer
Om mänskor, än jag om han
Men han lät mig sitta upp
Trots att jag var främling i detta land

Jag tog adjö av min kamrat
Som tänkt sig en annan väg
Ett gevär och en filt var vad jag hade
Och hästens steg

Och jag var ännu ung och full av hopp
Om en ny och bättre värld
Längre inåt landet
Jag åt hos vildar
Jag sov hos dem
De lärde mig allt mer
Om jorden som var deras
Men som krävdes av allt fler

De kunde ha tagit mitt liv
Närhelst de velat
Dessa män
Men frid och klokhet gjorde mig
En främling, till
Evig vän

Och de gav mig tips och trådar
Och en bön att ständigt be
Längre inåt landet

Och den enda kvinna nånsin
Som jag kunnat ta mig när
Tog mig över bergen ensam
Hon sa hon höll mig kär

Hon var den enda som jag mött
Som frågat:
"Varför denna kamp
Varför jaga lyckan
När du kan stanna här i natt"
Men när natten kom, och hon sov
Sken stjärnorna så klart
Längre inåt landet

Jag tog mig ut på vidderna
Jag trodde jag nått fram
När bufflarna flöt i flockar
Och jag mötte siouxernas stam

Men jag dödade en man en natt
Hans kvinna gav mig ro
Men vanmakt, död och ensamhet
På en plats
Där siouxer bor

Och jag sprängde hästens hovar
Och kom undan med mitt liv
Längre inåt landet

Det ska ta mig dagar
Det ska ta mig år
Det ska ta mig mycken tid och möda

Jag har andra drömmar
Andra mål
Än de levande och döda
Jag kanske inte har där och göra
Men jag vill ha mitt liv
Till nånting mycket mera
Än ett långsamt tidsfördriv

Och vad annat kan en man väl göra då
Än att styra sina steg
Längre inåt landet