Jesus var en röst i natten
Dammet från vägarna
Men inte heller han
Visste vart han var på väg
Ena dagen timmerman
Andra dagen helgon
Även en vis man har sin djungel
Sina glömda vandringssteg
Bakom skynket i ett hus
Dit bara fördömda går
Låter hon tyget falla
Ner inför en Gud
Som försvunnit bland galaxerna
Och lämnat kvar bara en
Gnistrande stjärneskrud

Jesus var en fot på stranden
Där måsar lämnat avtryck
Och nät hängde på tork
Och vågorna slog in
Med envishet som hennes hår
Slog mot kinden
När hennes bröst fick solens
Strålar att längta efter vind
I templet låg en man
På golvet och kysste sina pengar
När bränderna gått ner till aska
Föll hans naglar av
I ett hus med blåa gavlar
Gav hon sitt kött
Och han höll tal
På randen av sin grav
Jesus var en man från öknen
Han visste att en stjärna
Skulle tändas
Långt i norr och söder i dom
Isiga bergen
Skulle ett farligt folk bländas
Han sa: Kom följ mej
Lämna familjernas trygga hamnar
Ett doftspår ger mej Guden
Genom världen
Och kvinnors bröst
Sköten, famnar

Jesus lämnade graven
Och försvann i natten
Bytte kläder, identitiet
Runt Medelhavets kuster
Drog han från stad till stad
Skrev profetior, skickade brev

Kom han tillbaks idag och såg
Vad som gjorts i hans namn
Skulle han försvinna
In i natten igen?
För mycket att bära tillochmed
För en sån som han
Som sas vara av himlen sänd