Ack blake, käre Blace
Vad kulturen är kall
Vad kulturen är trist
Som inte klara av en simpel trall
Du vet att den här melodin
Är min, men dikten var din
Men en tolk kom emellan
Och skiljde oss åt

Tvi vale! ropte hon
Och skrek på advokat
Hon skrek på lag och ordning
Och minst tiotusen spänn
Jag hade stulit hennes ord
Och misshandt dom utan hut
Med Gibson och trummor
Och bas och en smutsig trut

Men värst utav allt
Det värsta av allt
Var ändå det faktum
Att tolkarens namn
På skivan konvolut
Stod stavat med C inte K
Om det gör var nåt som gjorde er
Upprörd, min dam, så var det
Detta C icke K
Så Blake, käre Blace
Varän du nu är
Jag tror du har roligt
Jag tror du skrattar åt det här
Men vi ses uti himlen
Den himlen dit du och jag hör
Långt bort från dom
Fina salongerna
Där diktaren dör