Somliga går
Skyndar sig härifrån
Jag väntar vid telefon
Men åren bara går

Alla människor har
Drömmar om att ge sig av
Du ville stanna men den här stan
Var mer än du klarade av

Du trodde jag kunde se att du var så ensam
Att du var så ensam då
Du trodde jag kunde se att du var så liten
Att du var så liten då

Och medan jag sov
Gick solen upp över Rålambshov
Och på Västerbron där jag går
Ser jag dina fotspår

Och om jag skriver en sång
Om hur jag kan förstå
Men att jag saknar dig här ändå
Hör du av dig då?

Du trodde jag kunde se att du var så ensam
Att du var så ensam då
Du trodde jag kunde se att du var så ledsen
Att du var så ledsen då
Du trodde jag kunde se att du var så ensam
Att du var så ensam då
Du trodde jag kunde se att du var så liten
Att du var så liten då

Du trodde jag kunde se att du var så ledsen
Att du var så ledsen då
Åh
Du trodde jag kunde se att du var så ensam
Och du var så ensam då