Han sa
Jag är den lyckligaste
Jag vet det är lögn
Jag såg hans ansikte i
Oskyddad sömn
Han talar i drömmarna
Om de vinglösa fåglarna

Hans liv är ett galleri
Där hänger ramar av guld
Runt reproduktioner av liv
Utan blod svett och skuld
Så lätt han förleder mej
Trots att det är yta han visar mej

Han sa
Jag har fått allting
Allt en människa vill ha
Jag ser ett dockskåp
Med Barbie och Ken
Barnflicka barn
Men kan han kallas familjefar
Bara för att en kvinna har
Burit hans barn

Hans folk är vår överhet
Och sedan jag var barn
Har jag fått lära mig att
Det är som dom man ska vara
Men gamla värderingar
Faller i delar av
Det jag ser
Kostymen är fläckad
Av någons otrogna fru
Hans egen ligger full i ett intecknat hus
Barnen och hunden är sedan länge borta
Att han ser sig som förmer
Är en gåta

Han är redo för ansiktslyftning
Att släta ut de bittra dragen
Trots att han lever det goda livet
Har han en känsla av att vara bedragen
Medan han polerar ramarna
Så fanns det ett annat val
Tavlor utan ram