Promenerar hem
Novemberregn
Vid Gustav Adolfs torg
Är det mycket folk

Jag hör massa unga pojkar genom bruset
Stå och skrika där
Att jag är inget värd
Svarta huvor över äppelröda kinder

Och dom vinner
Svarta kängor taktfast trampar
Jag vet dom sparkar
Tills dom dödar mig

Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar

Och jag som kämpat med min rädsla
Att stå rak och aldrig vika mer
Jag slutar andas böjer huvudet
In i mörkret
Det tog en minut inte mer

Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar
Inte jag
Backar hem till söder in i porten
I hallen faller jag
Timmarna går
Timmarna blöder

All respekt för mig själv ligger och förblöder
Dom tog mig så lätt
Att det ska vara så enkelt
Det är så enkelt

Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar
Inte jag