Ballad om vintern

[Vers 1]
Jag minns allt som vackert och färggrant
Jag minns hur vi brukade le
Men löven föll ner, elementen slogs på
Himlen blev färglös, oföränderligt grå

[Vers 2]
Jag har aldrig haft kul någon vinter
Sen jag var tolv, 13 år
Men man kan ju förstå, hur det blir så
När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

[Vers 3]
Visst det finns stunder som skiner
Ibland kan det kännas okej
Men det blir i bästa fall, som på super 8-band
Där himlen är färglös, oföränderligt grå
Oföränderligt grå